Igår var jag på en BodySense behandling och det var en väldigt bra behandling. Jag vet att jag måste jobba mycket med mig själv kring kommunikationen, jag måste våga prata och berätta. Jag har inga problem med att sätta ord på vad som sker i kroppen, hur det känns, hur den reagerar och vart den reagerar men jag har haft svårt att få fram orden. Jag kan känna igen förstå vad känslorna kommer ifrån och vad det handlar om men har haft svårt att öppna mig kring händelser och prata ut om det.

Igår blev det ett samtal innan behandlingen, lite allmänt bara för att hitta tryggheten i att prata och sedan blev det en metod som kallas för "brain spotting", kort om denna metod är att det är en pinne med en röd punkt på och denna ska jag följa med blicken. BodySenseterapeuten flyttar pinnen sakta och från vänster till höger och läsert av hur ögonen och kroppen svarar och reagerar på det. Det var första gången jag prövade på detta och jag tyckte att det gav mig en hel del, det var tydligt att det var när pinnen kom till min vänstra sida som kroppen reagerade som mest. Känslan av min integritet blev väldigt påtaglig, känslan av att bli provocerad och känslan av att kroppen är redo att gå därifrån. 

Efter denna metod var det dags för behandling på bänken. det var tydligt att min kropp kände sig ganska klyven om vad den vill göra, min vänstra sida var öppen för att prata medan den högra sidan ville hålla sig kvar i det trygga. Eftersom terapeuten känner mig väl och att jag vet att jag måste börja prata så kan han gå in lite hårdare i behandlingen och nästan "provocera" fram så att jag vågar berätta. Naturligtvis handlar det om tillit till sin terapeut och att låta det få ta sin tid. 

Det gick bra att prata även om det tog emot, och när jag väl börjat prata så inser jag nu såhär i efterhand hur mycket mer det finns att prata om och att det måste ut ur mig. Jag har kommit till den punkten när jag inser att det är jag själv som gör mina val, man kan inte påverka allt i världen men när det gäller att påverka sitt egna liv så kan man till ganska stor del ändå påverka. Man kan inte alltid bestämma vad som sker men man kan välja hur man hanterar det, oavsett om det är negativa eller positiva saker. Det sägs att allt har en mening och det har jag svårt att hålla med om till fullo med tanke på hur mycket hemskheter som ständigt sker, men trots det tunga många av oss går igenom någon eller flera gånger så kan jag som individ ändå någonstanns välja hur jag hanterar det och hur det ska få påverka mig vidare. 

Jag tänker inte låta mitt tidigare få förstöra mer för hur jag går vidare nu. Jag ansvarar för mig själv.

Och nu till det inlägget egentligen skulle handla om.... vad är BodySense?

Jag analyserade inte och försökte inte få fram fin aord utan kände efter istället och såhär känns BodySense för mig. 

Jag tänker ofta, snarare väldigt ofta att jag ska skriva mer på bloggen, speciellt efter att jag då och då haft nära vänner som frågat om jag fortfarande skriver... mitt svar blir oftast att jag ska, att jag tänkt ta tag i det men att det som vanligt kommer något emellan, tydligen är det viktigare eftersom bloggen blir åt sidan och det kan jag tolka lite som att det är samma sak som att jag inte lyssnar på mig själv för det kom jag ju fram till i första inlägget - att det är ständigt analyserande och reflekterande och inre konversationer i mitt huvud men att det inte riktigt vill komma ut verbalt.

Hur kommer det sig att jag kom igång med inlägg nummer två? Jo jag öppnade helt enkelt internet explorer och mitt förra blogginlägg kom upp, har absolut ingen aning om varför men jag tog det som att det var faktiskt dags att skriva igen. Sist jag tänket göra det hade jag planerat att fotografera i mitt behandligsrum (eller kanske ska kallas beröringsrum) men när jag  och hittat rätt på kameran såg jag att linsen var sprucken och det blev inget fotograferande och inget skrivande. det finns fortfarande inga bilder men nu behöver ändå skrivandet bli av inser jag.

Hur går det då med kursen i BodySense? Sista helgen i grundutbildningen i steg 1 var avklarad för några veckor sedan och jag vill nog säga att det var en väldigt magisk helg, förvisso har alla helger varit magiska på olika sätt men den här helgen fick mig själv att växa lite till. En helg med mycket övande på att ge feedback vilket var otroligt bra för mig som måste lära mig prata och jag vill nog säga att det gick väldigt bra! Bara häromveckan när jag stötte på en underbar BodySensare så pratade vi kring förgående kurshelg och hon påminde mig om att jag fick väldigt bra feedback när det gällde att jag gav behandlingar och även att jag gav feedback. Min önskning den helgen var även då att jag behöver prata, det behöver inte vara kallprat men när det är något jag vill säga så måste det ut. Jag kunde ta med mig mycket från den helgen och tårarna var inte långt ifrån när det delades ut diplom för deltagande i steg 1.

Första gången jag fick höra att jag hade stark beröringskraft så kunde jag aldrig tro att jag så småningom skulle ta mig till introduktionskursen för att hamna på steg 1 och nu känna att det är klart att jag ska gå steg 2.

Ännu tydligare att jag ska gå vidare var när jag insåg att jag plötsligt påväg hem från jobbet stod inne på chefens kontor och berättade om att jag var klar med steg 1 och att jag ska gå vidare med nästa steg och att jag så småningom kan tänka mig att hålla ett föredrag på min arbetsplats om vikten av beröring. Det var så att jag plötsligt hörde mig själv prata, lite som att jag stod utanför mig egen kropp och hörde mig prata och inse vad jag just sa.

Jag har börjat att ge lite behandlingar till de som står mig nära och som jag känner att jag vågar att öva på, för min egen tillits skull.

Jag har även varit på harmoniexpo, underbar alternativmässa. Så många behandlingar jag vill pröva på men har inte riktigt kommit dit ännu. Jag prövade iallafall österländsk akunpunktur och det är absolut något jag vill pröva på igen. Jag bokade även en behandling av BodySense där, en stark behandling som satte sina spår och gav mig en del insikter i vad jag måste gå vidare med och inte. Jag gav även en BodySense behandling till en vän där vilket jag inte trodde att jag skulle våga göra, efteråt kan jag känna att jag gärna hade suttit där en timme till och behandlat. Det blev en seans med Jörgen Gustafsson och en del böcker som fick följa med mig hem.

Nästa inlägg kommer jag att tillägna till om vad BodySense är för mig...

Ytterligare en kurshelg inom BodySense är slut och det känns lika tomt som alla andra gånger, om inte ännu starkare nu.

En helg med likasinnade-fast ändå så olika, det väcks så mycket tankar, känslor, reflektioner och diskussioner och framförallt en helt underbar och obeskrivlig värme. Att försöka förklara för någon utomstående är inte lätt, det behöver upplevas. En helg av djup, tårar, mycket skratt.

Jag vill skriva om mina helger främst för min egen skull, jag vill se min egen utveckling i det hela, hitta till det där lilla extra som får mig till att börja tro på mig själv. Jag har alltid varit en "hjälpare", jag vill helst kunnas finnas för allt och alla, jag har haft god magänsla och tillit och nu plötsligt har det där med tillit och att våga tro på sig själv blivit mina värsta fiender. Att börja dumförklara sig själv, att ifrågasätta, att vilja något så mycket att rädslan för att misslyckas är så stor att jag nästan låter det förstöra för mig - eller rädslan att lyckas?

Precis som att jag har svårt att prata så kan jag ha svårt att öppna mig, iaf verbalt. Min önskning till denna helgen var att våga börja prata mer och jag tycker att det gick väldigt bra, och fick det även påvisat att jag ska ha min tillit till mig själv.

I mitt huvud pratar jag hela tiden, långa konverstaioner med mig själv och andra, men det kommer inte ut i ord. Att skriva har alltid varit mycket lättare för mig. Dock finns det tillfällen när jag kommer på mig själv med att prata massor, lite som att stå utifrån och se på sig själv och lyssna och inse att jag kan ju prata massor om det bara är något jag brinner för.

Nästa steg för mig är att våga pröva ge andra behandlingar med, jag tror att jag behöver det för att någonstans inom mig få en liten slags bekräftelese på att jag kan- att någon ger mig feedback. Samtidigt som jag ger någon annan en behandling så skulle det även vara en utmaning och utveckling för mig själv-perfekt!