Jag tänker ofta, snarare väldigt ofta att jag ska skriva mer på bloggen, speciellt efter att jag då och då haft nära vänner som frågat om jag fortfarande skriver... mitt svar blir oftast att jag ska, att jag tänkt ta tag i det men att det som vanligt kommer något emellan, tydligen är det viktigare eftersom bloggen blir åt sidan och det kan jag tolka lite som att det är samma sak som att jag inte lyssnar på mig själv för det kom jag ju fram till i första inlägget - att det är ständigt analyserande och reflekterande och inre konversationer i mitt huvud men att det inte riktigt vill komma ut verbalt.

Hur kommer det sig att jag kom igång med inlägg nummer två? Jo jag öppnade helt enkelt internet explorer och mitt förra blogginlägg kom upp, har absolut ingen aning om varför men jag tog det som att det var faktiskt dags att skriva igen. Sist jag tänket göra det hade jag planerat att fotografera i mitt behandligsrum (eller kanske ska kallas beröringsrum) men när jag  och hittat rätt på kameran såg jag att linsen var sprucken och det blev inget fotograferande och inget skrivande. det finns fortfarande inga bilder men nu behöver ändå skrivandet bli av inser jag.

Hur går det då med kursen i BodySense? Sista helgen i grundutbildningen i steg 1 var avklarad för några veckor sedan och jag vill nog säga att det var en väldigt magisk helg, förvisso har alla helger varit magiska på olika sätt men den här helgen fick mig själv att växa lite till. En helg med mycket övande på att ge feedback vilket var otroligt bra för mig som måste lära mig prata och jag vill nog säga att det gick väldigt bra! Bara häromveckan när jag stötte på en underbar BodySensare så pratade vi kring förgående kurshelg och hon påminde mig om att jag fick väldigt bra feedback när det gällde att jag gav behandlingar och även att jag gav feedback. Min önskning den helgen var även då att jag behöver prata, det behöver inte vara kallprat men när det är något jag vill säga så måste det ut. Jag kunde ta med mig mycket från den helgen och tårarna var inte långt ifrån när det delades ut diplom för deltagande i steg 1.

Första gången jag fick höra att jag hade stark beröringskraft så kunde jag aldrig tro att jag så småningom skulle ta mig till introduktionskursen för att hamna på steg 1 och nu känna att det är klart att jag ska gå steg 2.

Ännu tydligare att jag ska gå vidare var när jag insåg att jag plötsligt påväg hem från jobbet stod inne på chefens kontor och berättade om att jag var klar med steg 1 och att jag ska gå vidare med nästa steg och att jag så småningom kan tänka mig att hålla ett föredrag på min arbetsplats om vikten av beröring. Det var så att jag plötsligt hörde mig själv prata, lite som att jag stod utanför mig egen kropp och hörde mig prata och inse vad jag just sa.

Jag har börjat att ge lite behandlingar till de som står mig nära och som jag känner att jag vågar att öva på, för min egen tillits skull.

Jag har även varit på harmoniexpo, underbar alternativmässa. Så många behandlingar jag vill pröva på men har inte riktigt kommit dit ännu. Jag prövade iallafall österländsk akunpunktur och det är absolut något jag vill pröva på igen. Jag bokade även en behandling av BodySense där, en stark behandling som satte sina spår och gav mig en del insikter i vad jag måste gå vidare med och inte. Jag gav även en BodySense behandling till en vän där vilket jag inte trodde att jag skulle våga göra, efteråt kan jag känna att jag gärna hade suttit där en timme till och behandlat. Det blev en seans med Jörgen Gustafsson och en del böcker som fick följa med mig hem.

Nästa inlägg kommer jag att tillägna till om vad BodySense är för mig...

Ytterligare en kurshelg inom BodySense är slut och det känns lika tomt som alla andra gånger, om inte ännu starkare nu.

En helg med likasinnade-fast ändå så olika, det väcks så mycket tankar, känslor, reflektioner och diskussioner och framförallt en helt underbar och obeskrivlig värme. Att försöka förklara för någon utomstående är inte lätt, det behöver upplevas. En helg av djup, tårar, mycket skratt.

Jag vill skriva om mina helger främst för min egen skull, jag vill se min egen utveckling i det hela, hitta till det där lilla extra som får mig till att börja tro på mig själv. Jag har alltid varit en "hjälpare", jag vill helst kunnas finnas för allt och alla, jag har haft god magänsla och tillit och nu plötsligt har det där med tillit och att våga tro på sig själv blivit mina värsta fiender. Att börja dumförklara sig själv, att ifrågasätta, att vilja något så mycket att rädslan för att misslyckas är så stor att jag nästan låter det förstöra för mig - eller rädslan att lyckas?

Precis som att jag har svårt att prata så kan jag ha svårt att öppna mig, iaf verbalt. Min önskning till denna helgen var att våga börja prata mer och jag tycker att det gick väldigt bra, och fick det även påvisat att jag ska ha min tillit till mig själv.

I mitt huvud pratar jag hela tiden, långa konverstaioner med mig själv och andra, men det kommer inte ut i ord. Att skriva har alltid varit mycket lättare för mig. Dock finns det tillfällen när jag kommer på mig själv med att prata massor, lite som att stå utifrån och se på sig själv och lyssna och inse att jag kan ju prata massor om det bara är något jag brinner för.

Nästa steg för mig är att våga pröva ge andra behandlingar med, jag tror att jag behöver det för att någonstans inom mig få en liten slags bekräftelese på att jag kan- att någon ger mig feedback. Samtidigt som jag ger någon annan en behandling så skulle det även vara en utmaning och utveckling för mig själv-perfekt!