Ytterligare en kurshelg inom BodySense är slut och det känns lika tomt som alla andra gånger, om inte ännu starkare nu.

En helg med likasinnade-fast ändå så olika, det väcks så mycket tankar, känslor, reflektioner och diskussioner och framförallt en helt underbar och obeskrivlig värme. Att försöka förklara för någon utomstående är inte lätt, det behöver upplevas. En helg av djup, tårar, mycket skratt.

Jag vill skriva om mina helger främst för min egen skull, jag vill se min egen utveckling i det hela, hitta till det där lilla extra som får mig till att börja tro på mig själv. Jag har alltid varit en "hjälpare", jag vill helst kunnas finnas för allt och alla, jag har haft god magänsla och tillit och nu plötsligt har det där med tillit och att våga tro på sig själv blivit mina värsta fiender. Att börja dumförklara sig själv, att ifrågasätta, att vilja något så mycket att rädslan för att misslyckas är så stor att jag nästan låter det förstöra för mig - eller rädslan att lyckas?

Precis som att jag har svårt att prata så kan jag ha svårt att öppna mig, iaf verbalt. Min önskning till denna helgen var att våga börja prata mer och jag tycker att det gick väldigt bra, och fick det även påvisat att jag ska ha min tillit till mig själv.

I mitt huvud pratar jag hela tiden, långa konverstaioner med mig själv och andra, men det kommer inte ut i ord. Att skriva har alltid varit mycket lättare för mig. Dock finns det tillfällen när jag kommer på mig själv med att prata massor, lite som att stå utifrån och se på sig själv och lyssna och inse att jag kan ju prata massor om det bara är något jag brinner för.

Nästa steg för mig är att våga pröva ge andra behandlingar med, jag tror att jag behöver det för att någonstans inom mig få en liten slags bekräftelese på att jag kan- att någon ger mig feedback. Samtidigt som jag ger någon annan en behandling så skulle det även vara en utmaning och utveckling för mig själv-perfekt!